HISTORIK
Vall- och vakthundar av en viss typ fanns framför allt i kantonen Appenzell i nordöstra Schweiz. Hundarna var trefärgade, mestadels svarta med gula tecken och vitt på benen, bröst, mage, svansspetsen och som en bläs på huvudet. Det fanns också hundar som var röda, gula, tigrerade, blå och grå med eller utan tecken liksom black-and-tan-varianter. Schweiziska Kennelklubben (SKG) utformade en rasbeskrivning 1897 under namnet ”Sennen- oder Treibhund”. I Altstätten hölls den första visningen av dessa Sennenhundar i SKGs regi. Ca 30 hundar bedömdes uppfylla rasbeskrivningen. Nio hanar och 7 tikar valdes ut för avel. Ägarna fick mellan 5 och 20 franc var. Pengarna, totalt 400 franc, hade kantonen St. Gallens regeringsråd ställt till förfogande för att rädda hundarna och bygga upp en ras. Appenzeller Sennenhund-Klub bildades 1906 och rasstandarden fastställdes 1914.
ANVÄNDNINGSOMRÅDE
Appenzeller Sennenhund är den av Sennenhundarna som har det största behovet att fungera som en arbetande hund. Med sitt livliga temperament behöver den få utlopp för sin energi genom att arbeta. I sitt ursprung är den en skällande boskapsvallare och vakthund. Den används också som sådan framför allt i Schweiz. I Sverige arbetar några hundar som fårvallare. De är dock något tuffa på får eftersom de i grunden är boskapsvallare. På grund av den nära kontakt som etableras med föraren och att den är lättlärd, används den i Europa som polishund, lavinhund, draghund, blindhund m.m. Den kan vara framgångsrik i avancerad lydnad och agility.
EGENSKAPER – MENTALITET
Appenzeller Sennenhund är livlig och temperamentsfull med stark vakt- och vallinstinkt. Rasen är mycket misstänksam mot främlingar och inte någon förstagångshund. Den väljer verkligen vem den vill umgås med. Det är ett markant drag hos rasen. Det är viktigt att hunden redan tidigt som valp och unghund genomgår en noggrann socialisering. Hunden kräver en nära kontakt med familjen och mycket uppmärksamhet. En Appenzeller Sennenhund bör inte bo i lägenhet och aldrig gå i hundgård eller stängas in delar av dagen. Den är en typisk ”bondhund”, som ska bo på landet och ständigt vara med. Får den inte det, blir den skällig och rastlös. På grund av sitt ursprung är den i sig själv mycket skällig.
STORLEK OCH UTSEENDE
Appenzeller Sennenhund är en trefärgad, medelstor och nästan kvadratiskt byggd hund. Den skall i alla detaljer vara proportionerlig, muskulös, mycket rörlig och kvick. Uttrycket är klipskt. Mankhöjden är för hane 52 – 56 cem, och för tik 50 – 54 cm. Pälsen skall vara fast och åtliggande; täckhåren täta och glänsande med en tät underull. Grundfärgen är svart eller havannabrun med roströd tanteckning och vita tecken. Pälsen är enkel att sköta. Vanligast fäller hunden två gånger per år.
ATT TÄNKA PÅ OM DU ÄR INTRESSERAD AV RASEN
1) Att äga och uppfostra en Appenzeller Sennenhund kräver stor hundvana och den är inte någon förstagångshund.
2) Appenzeller Sennenhund är en livlig och mycket aktivt hund som måste få arbeta och uträtta något meningsfullt. Den kräver mycket sysselsättning.
3) Med tanke på att rasen är mycket reserverad för främmande människor skall valpen redan från början träffa många människor under naturliga förhållanden för att inte beteendet skall växa sig för starkt.
4) Att tillhöra en flock och känna gemenskap med övriga familjemedlemmar är ett stort behov hos denna ras. För att kunna tillgodose detta krävs att ägaren har möjlighet att vara tillsammans med hunden större delen av dygnet. Ensamhet sätter snabbt sina spår i form av en icke social hund.
5) Med sitt ursprung som en skällande boskapsvallare är det lätt att den skäller i olika situationer och därmed inte lämplig som lägenhetshund.
